måndag 14 maj 2007

Har du blåsor under fötterna?

Det måste du väl ha om du har dansat på Östersjöns hetaste dansgolv... Ska sanningen fram så dansade jag inte ett dugg. Resan med Cinderella gick faktiskt riktigt bra, över förväntan. Det var en härlig blandning av människor som gav sig av, men jag kan garantera att ingen kände sig utanför. Hytterna gick lätt att hitta till, schyssta priser i tax-free och buffén senare på kvällen smakade ljuvligt. En sång i karaokebaren och sedan var klockan 22.30 och jag gick och la mig, till mina arbetskamraters stora förtret. Vi får väl se imorgon då, vid frukosten - vem som känner sig utvilad, tänkte jag för mig själv. Karaokeuppvisningar har jag god anledning att återkomma till.
Morgonen därpå så var det alltså frukost 07.30 och jag var pigg som en lärka. Arbetskamraterna började också fyllas på allteftersom. Jag trodde det skulle vara betydligt färre som orkade upp, så det var en positiv överraskning. Jag hade bestämt mig för att äta ganska mycket och långsamt. Sagt och gjort - nästan 1 ½ timme senare går jag ut från frukostbuffén. Min tanke var att inte äta något mer innan vi kom hem klockan 19.15. Jag lyckades nästan. Bussen stannade i Surahammar och jag klämde en kokt med bröd.
Åter till karaokeuppvisningen. Kvällen före får ses som en liten uppvärmning, för nu skulle det bli tävling. Klockan 12.30 var det dags och jag gick dit och satte mig för att studera urvalet av låtar. Det såg riktigt knapert ut, måste jag säga. Något dansbandsfan är jag inte, så "Leende guldbruna ögon" gick fetbort. Likaså Carolas "Främling". Däremot hajade jag till när jag kom till bokstaven J - där hittade jag "Just a gigolo/I ain´t got nobody" med David Lee Roth. Den låten kan jag leka med, tänkte jag. Det gick riktigt bra och vid finaldags var det jag, en kille från Falun som bidrog med sina "Leende guldbruna" och en kille som kallade sig Marvellous Mats som sjöng "Det blir alltid värre framåt natten". Nu skulle bidragen framföras en gång till och nu blev det allvar. När alla hade sjungit skulle en db-mätare mäta de mest högljudda bifallet. När jag presenterades slog det fullständigt lock för öronen - jag trodde inte det var sant. UV-nålen måste ha gått runt flera varv... Hur det gick? Jag vann! Kan ni tänka er! Bildbevis från båten kommer upp senare.

Länk

Davids version av låten

Inga kommentarer: