Ciaotjesko (jag vet inte hur det stavas) var en ödmjuk och jordnära figur. Helt utan hybris och storhetsvansinne. Eller vad sägs om en egen triumfbåge? Det är vad jag kallar ödmjukhet det...
Cornelia och Florita (vilket vackert namn!). Hon har känt familjen Mihuta i flera år och ville bli döpt av Vasile.
Vasile och Florita. Vasile är baptistpastor i Oradea och får ekonomiskt stöd en gång i månaden från en församling i Norge där pappa har varit pastor.
Några rumänska dopkandidater.
Vid det här matbordet åt pappa och jag frukost när vi bodde hos familjen Mihuta. Närmast kameran John, sedan Cornelia (Neli) och Vasile. A big hello from Sweden. God bless you!
Grilldags med Vasile
Efter grillning följer den naturliga fortsättningen - ätandet.
En trebent schäfer (ser det i.a.f. ut att vara) i Oradea. Pappa är i Rumänien nu och skickar lite bilder då och då. Den här tyckte jag var fin. Hundar (och katter också, tror jag) som av någon anledning har blivit av med ett ben brukar anpassa sig väldigt bra. Bara tre ben, men glad ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar